TVILLINGARNA,
anna kom ut ur magen först. sen kom jag. sen dess har vi alltid varit tillsammans. gjort allting ihop, verkligen allting. vi är lika, men ändå så himla olika. Jag har sedan bebisåldern varit the wild one. nypas och bitas var mitt hemliga vapen. Så är det ju än idag, jag är den med mest humör, mest agressiv och mest "dampig". Anna, ja hon var och är bossen. haha, när vi var små "torterade" hon alltid mig, och sa att det var medicin för att jag ar så konstig. SNÄLLT? haha.
vi blev lite större och skaffade oss intressen, samma såklart. fotboll älskade vi, och sjunga också. men det har nog alltid varit lite så att jag var fotbollsnörden och anna sångfågeln, även fast det inte var lika tydligt som nu.
folk har blandat ihop oss ditt som datt, och tagit oss som en person. vi har alltid blivit jämförda med varann. och visst det är ju inte så jävla bra, men om vi inte hade blivit jämförda med varann, eller jämfört oss själva så mkt som vi gör, hade vi nog inte varit samma pers som idag. vi (spec jag) är ju världens vinnarskallar, och det kommer man ju långt på. det gör att man kämpar liite extra, för att vara bättre än tvillingen. ibland är hon bättre, ibland jag.
alla som säger att ni vill ha en tvilling - jag förstår er!
ibland tycker jag att hon är så jävla sköön - och ibland är jag ute efter att döda henne, seriöst. hon kan va så jävla jobbig! och cool.
